..
| Eftersom framtidsdrömmar och kärlek till existensen endast gör människan smärtsamt medveten omförgängligheten, borde man egentligen försöka göra sig av med varje tanke på att ens tillvaro har en mening. På så sätt skulle man i varje sekund vara redo att möta döden, ett tillstånd som , paradoxalt nog, skulle skänka trygghet och lycka. Man finge dock se till , att denna tillförsikt och lycka ej återigen lockade en till tankar på livsmening och odödlighet, vilka (åter igen en paradox!) skulle föra med sig samma dödsångest igen. George Daniel Braths dagbok |
Kommentarer
Trackback
